Olika spexföreningar som Toddy i Lund

Ett av de mest älskade inslagen i svenskt studentliv är utan tvekan de många spexföreningar som underhåller såväl studenter som allmänheten. Varje högre lärosäte i Sverige med självaktning har åtminstone ett par av dessa sammanslutningar av studenter som iscensätter revyaftnar. Få spexföreningar är väl så uppskattade och så anrika som Toddy. Dessa hejdlösa spexare har drivit gäck med allt mellan himmel och jord, från kungar till busschaufförer, och de har gjort det sedan 1895. Deras traditionsenliga revy hålls varje år på Den Stora Toddydagen, då hela Lund fylls av bisarra upptåg. En sak är säker: utan Toddy skulle Lund vara långt mycket tristare. Frågan är hur Toddyspexarna egentligen fick ryktet om sig som spexarnas spexare?

Toddy sätter upp studentspex varje år

Toddy i Lund

Till att börja med ska man komma ihåg att Den Stora Toddydagen faktiskt instiftades innan föreningen Toddy. Enligt legenden var det en gång på 1830-talet som en stolt fader kom till Lund för att hälsa på sin medicinstuderande son. Till sin förskräckelse fann han att sonen pantsatt sitt fickur för att klara sig ur ett ekonomiskt trångmål. Det gick inte an, och eftersom fadern inte kunde vinna tillbaka fickuret genom kasinospel, som Kaboo, bestämde han sig för att lösa panten med ett byte. Därför skänkte han den medicinska föreningen ett golvur. Det tackade och bockade medicinstudenterna för, och affären firade de med att skåla i toddy. Således fick årsdagen för händelsen namnet Den Stora Toddydagen. Fast det är förstås möjligt att inget av detta verkligen hänt.
Hur det än var med den saken så bildades 1894 Toddydagsutskottet inom Lunds medicinska förening, och året därefter hölls det första Toddyspexet. Det var en föreställning med den något obeslutsamma titeln ”Gengangeren eller Toddy och salubrin eller Den privata hygienen”, som satte ribban för vitsarna med medicinska toner som skulle följa. Efter några år påbörjades också traditionen att varje spex skulle döpas efter någon berömdhet som Al Capone, Katarina av Medici eller Stålmannen. Mer än 120 spex senare är Toddyspexet en institution på Lunds universitet. Toddyspexarna har runt 100 aktiva deltagare, inklusive de som hjälper till bakom kulisserna. Toddy är numera också en separat förening, åtskild från Medicinska föreningen. Detta till trots behåller Toddyspexet sin ursprungliga identitet som ett spex av och för medicinare – mestadels.

En kort spexhistorik

Låt oss ta ett kliv tillbaka för att ställa frågan: vad är egentligen ett spex? Ordet är en förkortning av ”spektakel”, och det är en ganska bra ledtråd till vad det handlar om. Toddy och många andra berömda svenska studentspex är ju välkända för att vara just komiska och spektakulära föreställningar.

De första spexen framfördes någon gång på 1850-talet. Ursprungsidén var att göra parodi på romerska eller grekiska dramer, ofta med anspelningar på föreställningens samtid. I viss mån lever den tanken kvar, men som Toddy och andra spex visar är studentspexet numera en bred beteckning för många olika sorters amatörteater. Det som lever kvar är inslaget av parodi: spexen använder sig ofta av någon välkänd berättelse som utgångspunkt för vilt skämtande. Skämten kan vara om lite allt möjligt, men vanligt återkommande är att man gör sig lustig över universitetets professorer och ledning, det egna studieområdet, och även då och då politiker.
Många spex har framförts upprepade gånger. Ett exempel är Mohrens sista suck från 1865, det äldsta spexet som bevarats i sin helhet, som periodvis sätts upp än i dag. Lundaspexarna, en konkurrent till Toddy, sätter sedan lång tid upp det omåttligt populära spexet Uarda vart femte år. Det är inte heller ovanligt att spexföreningarna skriver nya spex så att de kan anpassas till dagsfärska händelser, någonting som bland annat Toddy är känt för. Studentspexen är i grunden en svensk företeelse, men formatet är också etablerat på finska universitet. Det är inte ovanligt att berömda svenska spexgrupper gör föreställningar även i Finland.

Alla kan spexa

Den som vill delta i ett spex behöver oftast inte ha några särskilda förkunskaper eller kvalifikationer. Det viktigaste är att man har ett gott sinne för humor! Även om man inte får plats just på scen så behövs det alltid ett extra par händer bakom kulisserna. Vissa spexgrupper, som exempelvis Toddy, är knutna till en viss studieinriktning. Vad skådespelarna studerar brukar också ha en tydlig inverkan på vad spexen handlar om – och framförallt, vad det skämtas om. Ett medicinarspex som Toddy inkluderar gärna ett par vitsar om kroppsvätskor och interna organ, medan de allra mest outgrundligt interna skämten förmodligen återfinns i teknikerspexen. Det är detta som ofta beskrivs lite spefullt som ”studentikost” – underhållning som på en gång kan vara invecklad, tramsig och väldigt, väldigt smal.
Ändå är det många ur den svenska humoreliten som fostrats av spexföreningarna genom tiderna. Tage Danielsson och Hasse Alfredson, antagligen Sveriges mest högaktade komiker, var båda spexare som studenter – den förre i Östgöta nations spex i Uppsala, den senare i Lundaspexarna. Där har även Hipp Hipp-duon Anders Jansson och Johan Wester varit medlemmar. Även Toddy har haft några sedermera välkända medlemmar, inte minst artisten Måns Zelmerlöw. Bland gamla spexdeltagare hittar vi även kändisar utanför underhållningsbranschen. Historikerna Åke Ohlmarks och Erik Lönnroth är exempel som är väl bekanta för en äldre generation. Till och med den svenske astronauten Christer Fuglesang är gammal spexare, i gruppen Fysikalen vid Tekniska Högskolan i Stockholm. Vem vet, kanske finns det några framtida talanger därute som övar på spexnummer just nu.

Laboratorier för humor

Det ser inte ut som att studentspexets popularitet kommer mattas av i första taget. I mer än hundra år har det varit en självklar del av svenskt universitetsliv. Det finns en mängd älskade klassiker i genren, och nya alster författas varje år. Vad är det då som lockar med studentspexet? Kanske är det just friheten i att få göra teater som får vara smal, konstig och nördig. Spexet är en form av teater som inte behöver imponera på någon, så länge publiken skrattar. Visst kan man tänka sig att den där friheten att experimentera har hjälpt utveckla några av Sveriges främsta humortalanger. Grupper som Toddy och Lundaspexarna är egentligen mer än spexföreningar: de är humorlaboratorier.